Presidentens hustru

Äntligen har jag läst ut boken med ovanstående titel. Det har tagit mig bra lång tid, över en månad, att ta mig igenom den nästan 600 sidor långa romanen. Jag varken väljer eller väljer bort böcker på grund av hur långa eller korta de är, jag valde denna boken för att jag trodde den skulle vara intressant. Men det var den inte, inte alls faktiskt. Inne i pärmen stod det små rader av kommentarer från olika skribenter i diverse tidningar, alla sa samma sak, att boken var fantastisk, underbar, klockren, underhållande, att den var full av härliga detaljer och att det skulle vara lätt att sluka 600 sidor till. Tyvärr stämmer det inte alls, i mitt tycke. Det fanns mycket detaljer, det gjorde de. Men grejen med detaljer är, alla är behövliga. Det finns en anledning till att alla småsaker finns med i boken. I vanliga fall, i andra böcker, men inte här. Här kunde de små detaljerna återkomma efter 300 sidor och bara nämnas i ett mycket litet sammanhang, vilket får mig att tänka, om man tagit bort alla detaljer i boken, hur tunn hade den blivit då? 
Dessutom hoppade författaren mycket, boken handlar om Alice Lindgren, man får följa henne sedan hon var lite och fram till hon gifter sig med Charlie Blackwell, som senare blir president i USA. Boken är uppdelad i tre delar, de två första är i kronologisk ordning, men den tredje är bara ett virrvarr av verklighet och förflutet, vilket gjorde det otroligt svårt att hänga med, att hålla isär alla begrepp, händelser, tidpunkter och platser. Och så är det de här med detaljerna. I mitt tycke bygger man upp detaljerna runt historian, inte historian runt detaljerna, som författaren Curtis Sittenfeld, gjorde. Hade hon kapat av hälften av allt onödigt skit hade boken var mycket roligare och enklare att följa med i. Det är de största misstaget och det är därför jag inte rekommenderar boken, men är ni nyfikna ska ni självklart läsa den ändå och vill ni kan jag skriva ett matigare inlägg om handlingen så lämna bara en kommentar så gör jag det självklart.