Harry Potter & Halvblodsprinsen

Efter att nästintill ha sträckläst nu i fyra dagar, läste jag ut den sjätte Harry Potter boken i eftermiddags. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, Harry Potter böckerna är ju inte riktigt som de andra böckerna jag läser och skriver om här. Eftersom jag redan har sett filmerna så visste jag ju precis vad som skulle hända, därför är det ju också svårt att sitta här och säga vad jag tyckte om boken, eftersom inte vidare mycket i boken förvånade mig. Dock finns det ju självklart en hel del förändringar mellan boken och filmen, ganska många, nu när jag tänker på det. Egentligen förstår jag inte hur svårt det är att göra en bok till en film och ändå behålla de små detaljerna. Varför ändra en massa saker som lika gärna kan vara precis så som de är skrivna i boken? Det är något jag nog aldrig kommer komma underfund med, men hur som helst så gillade jag boken skarpt. Filmen har aldrig varit en av mina favoriter, antagligen på grund av hur den slutar. Men boken tilltalade mig mycket mer, varför vet jag inte och det spenderade jag 657 sidor med att fundera på, men utan att komma fram till något svar.

Som de flesta nog vet, många har ju läst böckerna och ännu fler sett filmerna, så handlar Harry Potter & Halvblodsprinsen om Harrys sjätte år på Hogwarts. Han kämpar fortfarande med att komma över sin gudfar, Sirius Blacks, död, då han dog precis innan det femte året skulle avslutas. När han återvänder till Hogwarts i september har han redan hunnit bli den nye trolldryckslärarens gullegris och av ett misstag snubblar han över en märklig trolldrycksbok som blir hans hjälp och ledsagare genom trolldryckslektionerna under det sjätte året. Boken tillhör Halvblodsprinsen, en människa som varken Harry, Ron eller ens Hermione känner till. Men prinsen ger Harry råd under trolldryckslektionerna och hans stora framgångar genererar ännu mer kärlek från professorn. Boken hjälper till och med Harry att rädda livet på Ron och ger honom en mängd nya förtrollningar att prova. Det går knappt en dag utan att Harry tittar i boken, efter råd och hjälp, han blir nästan blind för omvärlden. Under skolårets gånger har han också lektioner med Dumbledore, som visar honom diverse minnen som har med Lord Voldemort att göra och i slutet av året berättar professorn vad som kommer krävas av Harry, om han nu ska förinta mörkrets herre.

Som jag tidigare nämnde är denna boken mycket bättre än filmen (men å andra sidan, har jag inte sagt precis samma sak om nästan alla Harry Potter böcker när jag jämfört dem med filmerna?). När jag läser en ny HP bok tänker jag nästan alltid ”denna boken är den bästa”, men jag tror nog, att om jag skulle läsa om någon av de andra böckerna skulle jag tycka att den boken är den bästa. Detta är ganska ovanligt, för det brukar ju vara en utav böckerna i serien som står ut lite mer än de andra. Nu har jag visserligen den sjunde och sista kvar att läsa, men jag tror nog inte att det kvittar hur bra den än är, för jag kommer aldrig sluta älska de andra i serien. Jag kan verkligen känna nu, att HP böckerna helt klart är en sådan bokserie som man kan läsa om och om och om igen utan att tröttna på den. Då är det en riktigt bra historia!