Alkemisten
När jag plockade upp Alkemisten visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig. På bokens omslag stod det att ”den skulle förändra läsarens liv”, och det tvivlade jag inte på, jag hade bara svårt att tro att den skulle förändra mitt liv. Men det gjorde den. Inte fullt så drastiskt som med många andras liv, som har läst boken, men nog fick jag mig både en, två och tre tankeställare av texten och när jag läst klart den satt jag länge och stirrade ut på omgivningen och tänkte på alla de kloka sakerna som tagits upp av Paulo Coelho.
Historian, som jag mer skulle kalla för ”vuxen saga” berättar om en ung, spansk, fåraherde som heter Santiago. Han vallar sina får genom det släta landskapet i södra Spanien dagarna i ända och tror att det är så hans liv ska se ut för alltid. Men i en liten by där han en dag gjorde ett stopp för att få sig ett mål mat och klippa håret inför de kommande dagarnas möte med den flicka han önskar gifta sig med, tar han tillfället i akt och besöker en spåkvinna eftersom han har haft en underlig dröm som återvänt två gånger. Kvinnan säger inget vettigt och pojken vandrar omkring en stund i staden innan han möter en kung som berättar att Santiago måste sälja sina får, lämna Spanien och söka efter pyramiderna i Egypten. Där ska han hitta sin skatt, sitt levnadsöde. Först tror inte pojken på kungen, men snart har han rest över till Afrika och börjat arbeta hos en kristallhandlare. När pojken tjänat ihop tillräckligt med pengar ger han sig ut i öknen med en karavan och bekantar sig med en engelsman som har gett sig ut i sökandet efter en alkemist.
Vägen till Egypten är vinglig, krokig och kantras av mänger med diverse faror. Trots det ger inte pojken upp eftersom kungens ord ringer i hans öron. Det är hans levnadsöde och han måste följa alla tecknen som världssjälen ger honom för att hitta skatten. Och det är just detta som sätter spår i läsaren. Att man måste öppna ögonen, se sig omkring, verkligen se sig omkring och upptäcka alla de spåren som leder oss till just vårt levnadsöde. Under sin resa genom öknen lär sig pojken att lyssna till sitt hjärta, tala med solen, men han lär sig också att förvandlas till vinden själv; allt detta genom att han öppnade ögonen, tittade efter tecken och lyssnade efter ord från världssjälen. Och det var de jag satt och tänkte på efter jag läst ut boken. Varför tittar vi människor aldrig längre? Varför ser vi bara det som är framför oss och inte det som finns runt oss? Varför söker vi aldrig efter vår levnadsmening, eftersom det måste finnas en mening med livet? Varför dör så många med känslan av att de aldrig uppnått sitt syfte? Varför tar vi inte tag med saker och ting innan det är för sent?
Som ni säkert kan se är det en mycket intressant bok som verkligen drar med sig läsaren och får denne att tänka själv. Coelho skapar, inte bara en bok om hans tankar och hans funderingar, utan en bok där karaktären visar sig tänka likadant som hundratusentals andra människor i världen. Det är inte svårt att se varför just Alkemisten är Coelhos mest kända bok, varför den klassas som en modern klassiker och varför så många har läst och blivit förälskade i den. För den öppnar ögonen på folket och får oss att se det vi så länge missat. Meningen med livet.