El Choco
Markus Lutteman har skrivit en helt otrolig återberättelse av en sann händelse som utspelade sig i Bolivia i början av 2000-talet. Han snubblade över historian om Jonas Andersson av misstag men kontaktade genast mannen och de började arbeta ihop en bok tillsammans. En bok om vad som hände Jonas, när han hade stora skulder att betala och inte såg någon annan utväg, än att åka ner till Bolivia och smuggla hem kokain. En skrämmande, spännande, nervpirrande bok, om svensken i Bolivias mest ökända fängelse. El penal de San Pedro.
Det var på hösten 2001, när Jonas Andersson hade stora skulder och precis kommit ut från psyket, som han fick ett erbjudande han inte kunde säga nej till. Alla hans skulder skulle skrivas av och han skulle dessutom få en stor summa pengar rakt i handen, om han bara åkte ner till Bolivia och förde med sig lite kokain hem. Sagt och gjort, i början av december reste han ner till Syd Amerika, men på grund av diverse förseningar så var han tvungen att stanna kvar i landet längre än planerat. Det var så han träffade Deysi, en ung läkarstudent som han genast blir förälskad i. Jonas önskar att han kan stanna kvar i Bolivia och leva med henne, men han vet att han måste genomföra det uppdrag han åtagit sig. I januari får han äntligen två stora resväskor med knark som han ska ta med sig tillbaka till Sverige och med växande oro och ångest åker han bort till flygplatsen och checkar in. De som drog i trådarna gällande kuppen hade lovat Jonas att allt skulle gå bra. De hade mutat folk på flygplatsen, så han skulle bara kunna gå rakt på planet och resa hem. Så enkelt var det förstås in. Han blev fångad av narkotikapolisen och sattes i häkte under ett par dagar innan han blev skickat till San Pedro för brott mot lag 1008 (som behandlar koka- och kokainbrott). Den första fången Jonas träffar är Pepe Aramayo och det första han säger, är att Jonas nog inte kommer klara sig i San Pedro. ”Detta är inget vanligt fängelse” och sedan fick Jonas kliva in genom grindarna.
San Pedro är verkligen inget vanligt fängelse. Det är en öppen anstalt utan lås på celldörrarna, där fångarna måste köpa egen mat och vid frigivelse måste betala en viss summa till staten för att de använt vatten och el under sin vistelse i fängelset. Och så finns det knappt inga poliser på avdelningarna. Det är också ett ganska litet fängelse som var byggt för ett par hundra fångar. När Jonas kom dit satt över tusen personer inspärrade i San Pedro, många av dem hade inte begått större brott än att stjäla en kyckling för att kunna mätta sin familj, medan andra hade begått mycket större brott. Det satt flest dömda enligt lag 1008, en hel del engångssmugglare, som Jonas, men också några som försökt smuggla flera ton kokain. Det fanns också en ganska många mördare som korsade Jonas väg flera gånger.
El Choco handlar helt enkelt om Jonas liv, en snabb tillbakablick på hur han hade levt innan han reste till Bolivia och hur det var att sitta där och vänta innan han skulle flyga hem med drogerna. Men allra mest handlar boken om Jonas liv på San Pedro. Hans egen rättegång och vägen till friheten, men också om andra fångar som han lärde känna längs vägens gång. Det är en väldigt stark bok som många människor i Sverige nog kan se som en förvrängning av verkligheten. Kan det verkligen finnas fängelse där fångarna måste köpa celler med egna pengar? Fängelse där barn får bo med sina fädrar? Det låter som en hopdiktad saga, men det är det inte. Så är spelreglerna i Bolivia och Jonas fick snabba på att anpassa sig efter dem om han ville överleva.
Det är en väldigt viktig bok som ger både fakta och spänning. Det är intressant att få följa med i Jonas tankegång och det är faktiskt väldigt intressant att läsa om alla de stora knarkkungarna och massmördarna han mötte under sin tid på San Pedro. Det som gör den så fruktansvärt bra, är att när man tänker att det verkligen inte kan vara så, då inser man att det är en sann bok. Att både Jonas och San Pedro faktiskt existerar. En bok helt värd att läsa, för den har allting. Kulturkrockar, kärlek, spänning, mord och en hel del skratt. Man kan tro att det är en fruktansvärd bok, men Jonas pigga och glada humör ger boken liv. Ta en titt, det är den värd!
Det var på hösten 2001, när Jonas Andersson hade stora skulder och precis kommit ut från psyket, som han fick ett erbjudande han inte kunde säga nej till. Alla hans skulder skulle skrivas av och han skulle dessutom få en stor summa pengar rakt i handen, om han bara åkte ner till Bolivia och förde med sig lite kokain hem. Sagt och gjort, i början av december reste han ner till Syd Amerika, men på grund av diverse förseningar så var han tvungen att stanna kvar i landet längre än planerat. Det var så han träffade Deysi, en ung läkarstudent som han genast blir förälskad i. Jonas önskar att han kan stanna kvar i Bolivia och leva med henne, men han vet att han måste genomföra det uppdrag han åtagit sig. I januari får han äntligen två stora resväskor med knark som han ska ta med sig tillbaka till Sverige och med växande oro och ångest åker han bort till flygplatsen och checkar in. De som drog i trådarna gällande kuppen hade lovat Jonas att allt skulle gå bra. De hade mutat folk på flygplatsen, så han skulle bara kunna gå rakt på planet och resa hem. Så enkelt var det förstås in. Han blev fångad av narkotikapolisen och sattes i häkte under ett par dagar innan han blev skickat till San Pedro för brott mot lag 1008 (som behandlar koka- och kokainbrott). Den första fången Jonas träffar är Pepe Aramayo och det första han säger, är att Jonas nog inte kommer klara sig i San Pedro. ”Detta är inget vanligt fängelse” och sedan fick Jonas kliva in genom grindarna.
San Pedro är verkligen inget vanligt fängelse. Det är en öppen anstalt utan lås på celldörrarna, där fångarna måste köpa egen mat och vid frigivelse måste betala en viss summa till staten för att de använt vatten och el under sin vistelse i fängelset. Och så finns det knappt inga poliser på avdelningarna. Det är också ett ganska litet fängelse som var byggt för ett par hundra fångar. När Jonas kom dit satt över tusen personer inspärrade i San Pedro, många av dem hade inte begått större brott än att stjäla en kyckling för att kunna mätta sin familj, medan andra hade begått mycket större brott. Det satt flest dömda enligt lag 1008, en hel del engångssmugglare, som Jonas, men också några som försökt smuggla flera ton kokain. Det fanns också en ganska många mördare som korsade Jonas väg flera gånger.
El Choco handlar helt enkelt om Jonas liv, en snabb tillbakablick på hur han hade levt innan han reste till Bolivia och hur det var att sitta där och vänta innan han skulle flyga hem med drogerna. Men allra mest handlar boken om Jonas liv på San Pedro. Hans egen rättegång och vägen till friheten, men också om andra fångar som han lärde känna längs vägens gång. Det är en väldigt stark bok som många människor i Sverige nog kan se som en förvrängning av verkligheten. Kan det verkligen finnas fängelse där fångarna måste köpa celler med egna pengar? Fängelse där barn får bo med sina fädrar? Det låter som en hopdiktad saga, men det är det inte. Så är spelreglerna i Bolivia och Jonas fick snabba på att anpassa sig efter dem om han ville överleva.
Det är en väldigt viktig bok som ger både fakta och spänning. Det är intressant att få följa med i Jonas tankegång och det är faktiskt väldigt intressant att läsa om alla de stora knarkkungarna och massmördarna han mötte under sin tid på San Pedro. Det som gör den så fruktansvärt bra, är att när man tänker att det verkligen inte kan vara så, då inser man att det är en sann bok. Att både Jonas och San Pedro faktiskt existerar. En bok helt värd att läsa, för den har allting. Kulturkrockar, kärlek, spänning, mord och en hel del skratt. Man kan tro att det är en fruktansvärd bok, men Jonas pigga och glada humör ger boken liv. Ta en titt, det är den värd!