Skuggan över stenbänken
För några dagar sedan fick jag ett otroligt sug att läsa om Stenbänksserien av Maria Gripe. Det är en serie som innehåller fyra böcker där den första heter Skuggan över stenbänken. En serie som nog en hel del svenskar har både läst och älskat, och det är förståligt. Maria Gripe är en underbar författare som har ett fantastiskt språk, men även historian i sig själv är otroligt bra.
Boken handlar om Berta och hennes familj, historian tar vid i början av november 1911, dagen före deras nya jungfru, Carolin, ska börja arbeta hos dem. Berta har två syskon; sin storebror Roland och sin lillasyster Nadja. I huset bor också hennes mamma och pappa samt deras hushållerska Svea. Och så Carolin då. Det tar inte lång tid innan familjen fattar tycke för Carolin, hon har något underligt spännande och hemlighetsfullt som gör alla nyfikna på henne. Och hennes ansikte, det är det märkligaste ansikte som Berta någonsin sett. I ena stunden är det öppet och glatt, i nästa slutet och hemlighetsfullt. Ett underligt ansikte som tillhör en underlig människa.
Med Carolin kommer inte bara en lättare och trevligare tid i huset, utan också en massa märkliga händelser. Framför allt, vem är egentligen den där pojken som Berta sett både i staden och i deras egen trädgård, som liknar Carolin så otroligt mycket? Och är det en ren tillfällighet att Carolin kommit till just Bertas familj, eller finns det en anledning?
Som jag sa tidigare, Maria Gripe skriver helt underbart. Historian, som i dagens samhälle, där vi mest läser om aliens, nutida romaner om trubbliga tonåringar och skrämmande skräckhistorier om framtiden, nog kan ses som en rätt trist bok, faktiskt sticker ut. Detta är en klassisk bok från 1980-talet där allt det underliga, intressanta och roliga ligger gömt i det vardagliga. Visst kanske en alien invasion är spännande, men det är minst lika spännande att läsa om Carolin och att, sida för sida, lära känna henne bättre och tillslut lösa hela mysteriumet med varför hon är så hemlighetsfull. En mycket, mycket läsvärd historia som visar att det mest spännande ibland kan hända på närmare håll, om man bara öppnar ögonen tillräckligt för att se det.
Boken handlar om Berta och hennes familj, historian tar vid i början av november 1911, dagen före deras nya jungfru, Carolin, ska börja arbeta hos dem. Berta har två syskon; sin storebror Roland och sin lillasyster Nadja. I huset bor också hennes mamma och pappa samt deras hushållerska Svea. Och så Carolin då. Det tar inte lång tid innan familjen fattar tycke för Carolin, hon har något underligt spännande och hemlighetsfullt som gör alla nyfikna på henne. Och hennes ansikte, det är det märkligaste ansikte som Berta någonsin sett. I ena stunden är det öppet och glatt, i nästa slutet och hemlighetsfullt. Ett underligt ansikte som tillhör en underlig människa.
Med Carolin kommer inte bara en lättare och trevligare tid i huset, utan också en massa märkliga händelser. Framför allt, vem är egentligen den där pojken som Berta sett både i staden och i deras egen trädgård, som liknar Carolin så otroligt mycket? Och är det en ren tillfällighet att Carolin kommit till just Bertas familj, eller finns det en anledning?
Som jag sa tidigare, Maria Gripe skriver helt underbart. Historian, som i dagens samhälle, där vi mest läser om aliens, nutida romaner om trubbliga tonåringar och skrämmande skräckhistorier om framtiden, nog kan ses som en rätt trist bok, faktiskt sticker ut. Detta är en klassisk bok från 1980-talet där allt det underliga, intressanta och roliga ligger gömt i det vardagliga. Visst kanske en alien invasion är spännande, men det är minst lika spännande att läsa om Carolin och att, sida för sida, lära känna henne bättre och tillslut lösa hela mysteriumet med varför hon är så hemlighetsfull. En mycket, mycket läsvärd historia som visar att det mest spännande ibland kan hända på närmare håll, om man bara öppnar ögonen tillräckligt för att se det.