Poudelivre

Jag är inte helt säker på om detta direkt är en bok för alla, troligtvis läser och uppskattar fotbollsmänniskor Zlatans självbiografi mer än de som inte tittar på fotboll. Det är lättare att hänga med i snacket om man kan lite om sporten helt enkelt. Själv älskar jag fotboll även om jag inte är största Zlatan fanet. Länge har jag funderat på att läsa boken men när jag frågade en kompis, som hade läst den, sa hon att den var bra och så, men att språket av ganska vardagligt och tja, löst kan man nog kalla det. Jag blev lite avvaktande efter det, de flesta vet nog hur viktigt just språket i en bok är för mig. Men jag var för nyfiken och lånade den ändå av brorsan och läste. Den är rätt tjock, jag undrade om jag ens skulle hinna läsa ut den innan månaden var slut (jag hade ju ingen aning om jag skulle tycka om den eller inte, just för att jag inte direkt har följt Zlatans karriär). Men det var inga problem alls. Två och en halv dag tog det ungefär, att läsa ut fyrahundratjugo sidor. Språket var, precis som min kompis sagt, lätt, vardagligt, löst. Sidorna flöt på, jag läste runt åtta kapitel om dagen. Det är en intressant historia, inte nagelbitande, men ändå spännande. Vill liksom veta mer, vad hände sedan, hur gick det i den klubben? och så vidare, trots att jag ändå visste vart han är nu. Det vardagliga språket hjälpte också, gjorde boken mer lättläslig antar jag, men ett tyngre språk hade inte passat heller, för det är liksom inte Zlatan. Hela boken är han, trots att det är David Lagercrantz som skrivit ner den.

Ni vet ju vad den handlar om, boken. Zlatan och hans historia, hur han började spela fotboll på en liten bakgård på Rosengård, hur han latjade lite i Malmös pojklag innan han landade i MFF:s A-lag. Flytten till Ajax som följde och sedan hans år i Italien, Juventus, Inter, året i Barca och hur han sedan återvände till Italien, till Milan. I min värld har Zlatan alltid varit Zlatan, en bra, svensk spelare som har lyckats utomlands, men jag har inte hållit någon direkt koll på honom. Visst har jag hört om hans år i Italien, hans bragder, vinsterna och så vidare, men jag har inte fördjupat mig i detaljerna. Det var faktiskt riktigt intressant att läsa hans version av allting som hänt i hans liv, följa hans tankegångar i de olika klubbarna, hans drömmar, vad han vill ha ut av livet och av fotbollen. Att han är stor, det visste jag ju, men boken gav mig lite perspektiv. Att han var riktigt så stor, det hade jag faktiskt ingen aning om. Jag antar att jag har varit lite låst här i Sverige, liksom inte riktigt vetat hur mycket han har betytt för sina klubbar i Italien, hur mycket fansen har älskat och hatat honom där. Som sagt, för mig är han Zlatan, bara en svensk fotbollsspelare, men när jag läst färdigt boken var han plötsligt en ikon, och det är han nog för många, inte minst för svenska killar som drömmer om att göra samma sak som Zlatan har gjort.

Hela boken är faktiskt otroligt inspirerande. Många tycker inte om fotboll, de förstår sig liksom inte på hur man sitta och glo på tjugotvå killar som sparkar runt en boll i nittio minuter. För dessa människor är det ett spel, kanske ett tidsfördriv, som en lek, med spelare som har otroliga löner och får galen uppmärksamhet runt om i världen. Jag tror nog många tycker fotboll är rätt tomt, ihåligt på något sätt. Att det inte betyder något, egentligen, att det bara är ett tidsfördriv. Något man glor på, inte riktigt bryr sig om. Men fotboll är så mycket mer än bara tjugotvå killar och den där bollen. Det är kärlek och hat och det är styrka, mod, teknik, skicklighet. Det är inte ihåligt, det är djupt som havet, fullt av känslor, det kan vara aggressivt, men också otroligt vackert. Och inspirerande. Fotboll är inspirerande, precis som Zlatans bok är. För om de kan, så kan jag. Kanske inte just spela fotboll, men kan de lyckas, så kan jag också. Zlatan, han var dömd till att misslyckas. Han kommer från en rörig familj som bodde i Rosengård, han höll på att bli utkastad från diverse lag för att han tricksade för mycket med bollen, för att han var aggressiv på plan. Familjen hade dåligt med pengar och han köpte sina första fotbollsskor för sextio spänn på Ekohallen, från en hylla bland tomaterna och gurkorna. Han gick sju kilometer till träningen, han var liten och klen, fick inte alltid tillräckligt att äta. Men han lyckades trots alla hinder, för han trodde på sig själv, och det får mig så inspirerad. Kan han, kan jag, kan alla. Man måste bara tro på sig själv och verkligen jobba för sina mål. Därför rekommenderar jag verkligen denna boken. För den är intressant och han är en kul kille, man skrattar, man lär sig något när man läser. Man blir inspirerad.