Agnes Cecilia

Som vanligt under sommaren läser jag Maria Gripes Agnes Cecilia. Det började för många år sedan och har någonstans förvandlats till en tradition. Det är, för mig, inte sommar utan den boken. Egentligen riktar den sig till tonåringar och förmodligen tjejer mellan 13 och 16 men jag tycker det här är en bok som är större än ett åldersfack. I mitt tyckte korsar Agnes Cecilia över flera gränser som gör att den passar utmärkt att läsas av folk över tjugo också, även om jag förstås kan se att den kanske drar till sig kvinnliga läsare snarare än manliga på grund av dess kvinnliga huvudkaraktär.

Nora är fjorton år när hon flyttar in i en ny lägenhet tillsammans med sin familj som består av hennes pappas faster, Karin, Karins man Anders och deras son Dag som är i samma ålder som Nora. Hennes föräldrar omkom i en bilolycka när Nora var liten och hon har sedan dess bott tillsammans med Karin, Anders och Dag. I den nya lägenheten känner Nora sig som om hon kommit hem på riktigt men det tar inte lång tid innan märkliga saker börjar hända. Mystiska telefonsamtal, en klocka som tickar baklänges och en docka som verkar kunna kommunicera med Nora. Möten med det övernaturliga och olika tider som krockar gör att Nora förstår att det är något större på gång runt henne än hon först trott och att hon är den som måste lösa upp alla knutar. Någon där ute försöker ta kontakt med henne, men vem? Och varför?

För mig är det här en bok som talar väldigt mycket till mig, till vad jag gillar att läsa och vad jag kan relatera till. Nora har problem att godkänna hur hennes föräldrar togs ifrån henne och också hennes plats i sin nya familj där hon aldrig blivit vänd ryggen men ändå känner sig annorlunda. Hon söker efter samhörighet och hittar något större än henne själv, något som försöker ge henne meddelanden och få hennes hjälp. Det är en berättelse om vänskap och familj, om att hitta och förstå sig själv och samtidigt godkänna att livet inte är som man kanske velat att det skulle vara men att det fortfarande är bra för det, på sitt sätt. Det är en bok som jag tycker visar upp världen på ett nytt sätt, skriven i Gripes vackra stil som direkt fångar in läsaren från de första sidorna och inte släpper greppet förens man nått den sista. En bok som jag rekommenderar till alla men kanske främst tjejer, tonåringar och de som inte vet vart deras plats är och söker tröst i sitt letande. Det är en fantastisk bok värd att läsas igen och igen.