Älskaren
I en stark självbiografisk roman berättar Marguerite Duras om en femtonårig, namnlös fransk flicka som under en resa tillbaka till sin skola från sitt familjehem möter en kinesisk man, son till en rik affärsman. Mannen börjar prata med flickan och det är början på ett kärleksförhållande som varar under ett par år. De befinner sig i Afrika 1929 och världen ser inte snällt på deras relation, minst av allt deras respektive familjer. Flickan flyr från sin mamma och sina bröder och skär tillslut av kontakten helt med dem medan mannen går emot sin faders vilja genom att träffa flickan. Men de vet båda två att de aldrig kommer gifta sig och deras relation är mer ett sätt för flickan att överleva än någonting annat.
Älskaren är en väldigt stark berättelse om denna unga flicka och de saker hon tvingas göra för att överleva. Hon försöker fortfarande hitta sig själv och den kinesiske mannen kan hjälpa henne att göra det. Hon är ung och relationen med hennes älskare är en resa i att hitta henne själv. Duras beskriver fint flickans värld, men också hennes förflutna. Allt är samlat i en enda lång berättelse, där flickan berättar för läsaren, huller om buller vad som hänt med hennes älskare, tidigare i hennes liv och efter det, också. Sättet boken är skriven på gör texten ännu starkare i och med att man som läsare klamrar sig fast vid det man vet medan flickan ständigt slänger in nya saker i historian som skapar förvåning och förvirring men också glädje och sorg.
Jag tycker det var en vacker berättelse som bar med sig många tunga sanningar. Medan historian i sig är stark tycker jag ändå dock att Duras sätt att skriva är det som verkligen gör boken levande. Det är en speciell berättelse som väcker tankar och funderingar och som jag kommer bära med mig ett tag framöver.
Älskaren är en väldigt stark berättelse om denna unga flicka och de saker hon tvingas göra för att överleva. Hon försöker fortfarande hitta sig själv och den kinesiske mannen kan hjälpa henne att göra det. Hon är ung och relationen med hennes älskare är en resa i att hitta henne själv. Duras beskriver fint flickans värld, men också hennes förflutna. Allt är samlat i en enda lång berättelse, där flickan berättar för läsaren, huller om buller vad som hänt med hennes älskare, tidigare i hennes liv och efter det, också. Sättet boken är skriven på gör texten ännu starkare i och med att man som läsare klamrar sig fast vid det man vet medan flickan ständigt slänger in nya saker i historian som skapar förvåning och förvirring men också glädje och sorg.
Jag tycker det var en vacker berättelse som bar med sig många tunga sanningar. Medan historian i sig är stark tycker jag ändå dock att Duras sätt att skriva är det som verkligen gör boken levande. Det är en speciell berättelse som väcker tankar och funderingar och som jag kommer bära med mig ett tag framöver.