Bridget Jones Dagbok

Helen Fieldings Bridget Jones Dagbok är den första romanen att klassas som chick lit efter att den fått stor uppmärksamhet efter publiceringen 1996. Mängder av kvinnor har läst Bridgets historia, skratt och gråtit med henne och irriterat sig på männen hon träffat. Det är en relativt lättsam berättelse som går fort att läsa men idag, 22 år senare när samhället har ändrat sig något, finns det en del saker som inte känns helt rätt i romanen.

Boken är skriven i dagboksform med avgränsande delar för varje månad och dagboksinlägg under flera dagar varje månad. Berättelsen utspelar sig under ett år och läsaren får följa med i Bridget Jones kärleks- vänskap- och familjerelationer samt hennes försök att gå ner i vikt och sluta röka/dricka alkohol. Boken är inspirerad av Jane Austens Pride and Prejudice, något som syns tydligt i flera aspekter av berättelsen. Bland annat den manliga huvudkaraktären, som inte bara bär namnet Mark Darcy utan också har många likheter med Austens Mr. Darcy. Man skulle väl kunna kalla det en modern tappning av Pride and Prejudice, men Bridget är ganska långt ifrån Austens Elizabeth Bennet.

Som sagt, det stora fokuset i berättelsen är: kärlek, vänner, familj och vikt. Bridget arbetar på ett förlag och är olyckligt förälskad i sin chef, Daniel, som dock börjar visa henne intresse i början av boken samtidigt som Bridgets föräldrar och hennes föräldrars vänner försöker få henne att börja dejta sonen till några bekanta . Mark Darcy är en frånskild framgångsrik advokat som Bridget absolut inte känner någon dragning till men han fortsätter dyka upp genom berättelsens gång, trots att relationen med Daniel utvecklas. Även vännerna och familjen är viktig för Bridget, i en värld där hon är en bit över 30 och fortfarande singel, något hon ofta pikas för.

Överlag tycker jag att det var en ganska underhållande bok, den gick snabbt att läsa och jag fick mig några skratt här och där. Flera av Bridgets kärleksrelationer är snudd på katastrofala och hennes familjeförhållande, speciellt till mamman, är kaos. Hennes vänner nämns ofta men jag tyckte inte riktigt att man fick så mycket grepp om dem, trots att de var en stor del av berättelsen. Daniel och Mark Darcy kändes mer levande när jag läste om dem, vännerna var lite mer platta och tråkiga i jämförelse. Dagboksformen är ju lite annorlunda att läsa men formatet hjälpte till att göra berättelsen mer lättläst och passar bra till innehållet, som nog inte hade varit lika kul att ta del av om det varit skrivit som en ”vanlig” roman.

Det som jag störde mig mest på var så klart Bridgets fokus på vikt. Inom chick lit är vikt, diet och utseende en viktig del men i dagens samhälle, när det talas så mycket om ätstörningar och hur viktigt det är att vara hälsosam, så kändes inte denna delen av texten särskilt bra. Visserligen är boken över 20 år gammal vid detta laget men det gjorde det inte lättare att läsa om hur insnöad Bridget var på att hon måste gå ner i vikt. Nästintill i varje dagboksinlägg skriver hon upp sin vikt samt dagens kaloriintag med små kommentarer som antingen är positiva (om hon gått ner mycket eller ätit lite kalori) eller är negativa (om hon gått upp i vikt, eller inte gått ner något, samt om hon ätit för mycket). Jag vet inte om det är meningen att man som läsare ska känna igen sig i Bridgets tänkande, om man ska skratta åt henne eller om man ska följa hennes exempel men i vilket fall som helst så kändes det väldigt fel. Det var uppenbart att hon led av någon form av ätstörning och en av de manliga karaktärerna använde gärna, vad jag ansåg vara, nervärderande små ”smeknamn” på henne i form av ”knubbsäl” eller liknande. Det kändes inte ett dugg charmigt och det hade varit betydligt trevligare om Bridget varit säkrare i sin självbild.

Utöver det, som sagt, så var det en helt okej bok. Jag läste den till en skoluppgift men har varit lite nyfiken på den tidigare och kan nu komma till slutsatsen att den inte kändes som slöseri med tid men det är inte heller något jag kommer läsa om. Möjligen läser jag uppföljaren av ren nyfikenhet men jag vill tro att det finns bättre chick lit som är publicerad de senaste åren där den kvinnliga huvudkaraktären skickar ut bättre tankar angående vikt och utseende till läsare.