Persepolis

I den här grafiska romanen visar författaren Marjane Satrapi upp sitt liv från uppväxten i Iran, tonåren hon tillbringade i Wien och återkomsten till Iran som ung kvinna. Satrapi använder sig av svart-vita illustrationer och humorfyllda repliker för att berätta om sina upplevelser. Persepolis skildrar ett Iran i förändring under 1980- och 90-talet. Satrapi ser det ur ett litet barns ögon och förstår inte alltid fullt ut vad som händer. Hon beskriver det hon ser, ibland ur ett barns naiva synvinkel och ibland med mycket allvar och djup insikt.

Berättelsen är uppdelad i fyra delar. Den första biten av boken handlar om Marjanes uppväxt i Iran och allt det hon ser och upplever under revolutionen. Hon möter sin farbror Anoosh, som lämnar ett djupt avtryck i henne. Hon försöker förstå vad det är som händer i hennes land, varför folket bråkar och varför så många människor blir skadade. Hon växer upp till en flicka som alltid säger vad hon tycker och som går sin egen väg, vilket är anledningen till att hennes föräldrar väljer att skicka henne till Europa för att gå i skola när hon kommer upp i tonåren. Rädda för att något ska hända henne hoppas de att flytten ska skydda deras dotter men när Marjane kommer till Wien har hon svårt att anpassa sig till västvärlden och berättelsen förändras. Marjanes försök att anpassa sig, att vara en del av västvärlden, samtidigt som hon försöker att inte tappa bort sitt arv och sin iranska bakgrund blir överväldigande för henne. Efter en tid återvänder hon till Iran i förhoppning om att kunna återgå till sitt gamla liv. Iran har dock förändrats och det har även Marjane gjort. Tiden hon tillbringat i Österrike har fått hennes vänner och släkt att se henne som en utstött, en som inte tillhör Iran på samma sätt som de gör, precis samma sak som hon upplevde i Wien. Plötsligt står Marjane mellan två länder; hon tillhör varken öst eller väst, så vart hör hon hemma?

Persepolis är en otroligt intressant skildring av krig, landsflykt och psykisk ohälsa. Satrapi belyser svårigheterna att lämna sitt hemland och att sitta säker tusentals mil bort när släkt och vänner riskerar att bli dödade varje ögonblick. Med sina enkla och fina illustrationer visar hon den knepiga balansgången mellan att anpassa sig till en ny värld och samtidigt hålla kvar sitt ursprung. Hon lyfter också fram hur svårt det är att komma tillbaka och slåss med skuldkänslorna över att ha varit säker medan vänner och bekanta blivit skadade eller dödade. Utöver det tar Satrapi som sagt även upp psykisk ohälsa, droger och ohälsosamma relationer. Både mänskliga rättigheter och kvinnliga rättigheter vävs också in och allt görs på ett relativt lättsamt sätt tack vare illustrationerna och den torra, ironiska humorn. Det är en viktig och lärorik bok som jag tycker att alla borde läsa för att få djupare förståelse om vad andra människor går igenom och se världen ur ett annat perspektiv.