Tusen strålande solar

Det är inte första gången jag läser någonting av Khaled Hosseini och sannerligen inte sista gången heller. Han skriver på ett sådant otroligt annorlunda och underbart sätt, som får min själ att sjunga av glädje då hans ord är så mjuka och meningarna är så vackert hopdiktade, trots att de ofta innehåller mycket tunga saker. Det låter kanske som något en fjäskare skulle säga, kanske är det så också, men det jag säger är sant. Hans ord är så fina, hans sätt att skriva är så underbart, så otroligt underbart och härligt. Jag tror att det delvis har något att göra med att han slänger in persiska ord då och då, ibland översätter han inte ens dem, utan skriver bara ut en mening och plockar in ett persiskt ord som jag inte alls förstår, men som ändå höjer upp känslan av att vara nära karaktärerna i boken.

Khaled Hosseinis tidigare bok heter Flyga Drake och den är välbekant här på bloggen, eftersom jag både har läst och recenserat den för några månader sedan. I likhet med den skriver Hosseini om människor som lever och lider i Afghanistan under mitten av 1900-talet, och i Tusen strålande solar även i början av 2000-talet. I båda böckerna speglas rädslan av Sovjets inkräktande på Afghanistans mark under 70 och 80-talet. Den stora skillnaden mellan böckerna är dock att huvudkaraktären i Flyga Drake lämnar landet och flyttar till USA, medan huvudkaraktärerna i Tusen strålande solar stannar kvar i Afghanistan.

Bokens handling är komplicerad att förklara men väldigt lätt att förstå när man läser själva boken. I snabba drag finns det två huvudkaraktärer, Mariam och Laila. Mariam är född i slutet av 50-talet och gifts vid femton års ålder bort till en man, Rashid, som vid det laget är runt 40. Mariam tvingas flytta 65 mil, till Kabul, där de slår sig ner i hennes mans hus. Boken är uppdelad i fyra delar, där den första delen handlar enbart om Mariam, allting är sett ur hennes perspektiv. Den andra delen handlar om Laila och allting där är sett ur hennes perspektiv. Laila bor på samma gata som Mariam gör i Kabul, men det skiljer arton år mellan kvinnorna. Mariam ser hur Laila växer upp på avstånd samtidigt som Laila kämpar för att få en plats i sin mammas hjärta, som endast är fylld av sorg efter hennes två söners död i kriget. Laila har två bra tjejkompisar och en killkompis, Tariq, som bor på samma gata som henne. Efter att deras vänskap har funnits sedan Laila föddes, märker hon efter ett tag att hon börjar få känslor för Tariq. Men allt eftersom kriget kommer närmare väljer Tariqs familj att fly till Pakistan och Laila blir snart bortgift med Rashid efter en hemsk olycka. Där tvingas hon leva tillsammans med Mariam som till en början avskyr Lailas närvaro, men snart bildar kvinnorna ett band och en vänskap. Den tredje delen i boken är skriven så att vartannat kapitel är sett ur Mariams perspektiv och vartannat är sett ur Lailas. Det sista är skrivet ur Lailas perspektiv.  

På framsidan av pocketboken jag läste har Ica-Kuriren recenserat ”Så stark att det känns i hela kroppen.” Det kunde inte stämma bättre. Jag sträckläste boken på tre dagar, kapitlen flög förbi, tio sidor blev åttio sidor på bara några timmar. Jag förvånades över hur snabbt det gick, hur fort jag slukade historian. Jag blev fast i boken och trots att jag inte hade den i händerna var ändå mitt hjärta och min hjärna kvar i pärmen. Detta låter som någonting man skriver när man vill ha MVG på en bokrecension i skolan, något fjäskigt om att det var världens bästa bok som man bara inte kan lägga ifrån sig. Men med Tusen strålande solar är det sant. Det är så väldigt, väldigt sant, för det går verkligen inte att lägga bort den. Jag läste och läste och läste och när jag väl la ner boken för att sova ville jag bara läsa lite till, så det slutade med att jag låg där igen, med boken uppe och tårarna rinnande ner för kinderna igen. Aldrig någonsin har jag läst en bok som varit så gripande, så rört mig vid mitt hjärta på det sättet som denna boken gjorde och aldrig någonsin har jag läst en bok som fått mig att gråta så mycket som Tusen strålande solar fick. När jag valde ut den i bokaffären valde jag den för att det var Khaled Hosseini som skrivit den, för jag visste att han hade skrivit Flyga Drake och jag visste hur bra den var. Men jag trodde aldrig att han skulle överträffa sig själv, utan jag fick för mig att Flyga Drake var hans stora hit och att hans nästa bok skulle vara bra, men endast bra. Jag var osäker på den innan jag började läsa och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av den. Men när jag la ifrån mig den i måndagskväll och den var slut, då visste jag att vissa personer bara blir bättre och bättre för varje bok de skriver. Vissa personer kommer ständigt att överträffa sig själva och förvåna omvärlden. Vissa personer kommer alltid att vara fantastiska och Khaled Hosseini är sannerligen en utav de få människorna som detta stämmer helt in på. Han är en fantastisk man med en fantastisk hjärna och jag väntar spänt på hans tredje bok, vad det än blir för något, jag vet att jag kommer ha den i min bokhylla och jag vet att jag inte kommer bli besviken på den. När allt kommer omkring lyckades han ändå höja ribban från Flyga Drake till Tusen strålande solar och om ni hade frågat mig för ett halvår sedan om jag trodde att jag någonsin skulle läsa en bok bättre än Flyga Drake skulle jag svara nej. Men jag hade fel och platsen som min favoritbok genom tiderna är nu upptagen av Tusen strålande solar. Jag kommer läsa den om och om igen, det vet jag och jag föreslår att du också tar dig en titt på just den boken. Den kommer förvåna dig och den kommer få dig mycket fundersam, men du kommer vara glad när du har läst den. För den är ett mästerverk och den förtjänar all uppmärksamhet den kan få och all den redan har fått.
↑