Madame Bovary

Gustave Flauberts roman Madame Bovary är en bok jag läst i en litteraturkurs som jag läser just nu och det är egentligen inte en roman jag vanligtvis skulle valt att läsa. Den är ett par hundra år gammal och språket är högtravande trots nyutgåvan jag har, vilket gör att jag tappade fokus flera gånger. Flaubert beskriver allting in i minsta detalj, tills det att jag själv nästan blev galen av irritation för måste jag veta exakt hur den där karaktärens hatt såg ut när han var femton? Det, i sig, tyckte jag var det stora problemet med den här boken och anledningen till att jag hade svårt för den.

Historian i sig var intressant, om än, naturligtvis, gammalmodig. Flaubert berättar om Charles Bovary, en fransk läkare som guidas in i ett giftermål av sin mamma som han inte riktigt vill ha, men som han ändå går med på . Det tar inte överdrivet lång tid innan Charles fru avlider, ett litet tag efter det att Charles träffat en ung kvinna vid namn Emma, som senare blir hans nya hustru. Charles avgudar Emma och tycker livet är perfekt, men Emma inser att livet som gift inte är riktigt så som hon väntat sig. Hon älskar inte sin man och tycker att hennes nya tillvaro är trist och tråkig. Efter att hon fått ett mindre nervsammanbrott bestämmer sig Charles för att det bästa för Emmas hälsa är en ny miljö och de flyttar till en liten by där Emma träffar Léon, en man som senare kommer att bli hennes älskare, i hennes jakt på lycka och ett försök att fylla upp tomrummet inom henne.

I sig är det en lite annorlunda historia, speciellt med tanke på när den skrevs och publicerades. Emma är otrogen mot sin man och försummar även förhållandet med sitt barn samtidigt som hon köper mycket materiella ting som hon verkar tro kan fylla upp tomheten hon känner. Emma går emot normen, vilket säkert är anledningen till att Madame Bovary blivit en välkänd, och väl omdiskuterad, roman. Flaubert berättar om en vanlig fransk by och vad som borde vara ett vanligt äktenskap men som istället har en ovanlig kvinnlig huvudkaraktär. Madame Bovary är i sig en speciell berättelse och en intressant bok, jag önskar bara att Flaubert kunnat skruva ner lite på de onödiga och alltför ingående beskrivningarna och detaljerna. Det hade, i mina ögon, gjort läsningen enklare och historian mer underhållande och medryckande.