Agnes Cecilia - En sällsam historia

Jag har en bok jag läser varje sommar, en alldeles speciell bok som jag snubblade över för säkert fem år sedan, på en marknad. När jag gick där bland stånden såg jag en kvinna som sålde böcker, jag gick fram till henne och vi började diskutera vad jag skulle kunna vara intresserad av och slutligen gick jag hem med denna bok i en liten kasse. Till en början tyckte jag den var otroligt tråkig och svår att förstå, men jag har en tendens att göra det. Och när jag gör det ger jag gärna upp, lägger ifrån mig boken och återvänder inte till den. Det är precis vad jag gjorde då, jag la ifrån mig den men plockade upp den igen efter två veckor och fortsatte läsa. Jag kan inte förklara för er hur glad jag är att jag gjorde det, för denna boken är numera en utav mina favoritböcker som jag läser minst en gång om året. Och så fort jag är klar med Mina drömmars stad, ska jag börja läsa denna, det är ju min sommarbok trots allt.

Författaren till denna underbara bok är Maria Gripe, hon har skrivit många andra böcker som jag genom åren lärt mig älska, men Agnes Cecilia är fortfarande den jag håller varmast om hjärtat. Boken handlar om en flicka, Nora, som bor tillsammans med Anders och Karin, två personer som hon på långa vägar är släkt med, samt deras son Dag, som Nora är jämnårig med. Noras föräldrar dog i en bilolycka när Nora var liten och hon känner sig ensam, trots att hon är omringad av människor som älskar henne.
Det är först när familjen flyttar in i en ny längenhet som de underliga sakerna börjar hända, deras hund, Ludde, springer iväg och är borta flera nätter i sträck, Nora får ett mystiskt telefonsamtal som gör att hon reser med Dag till Stockholm för att träffa någon som heter Agnes Cecilia, vilket visar sig vara en docka. Dockan tar Nora med sig hem och hon blir en nyckel som hjälper Nora på traven med att lösa mysteriumet med vad som hänt i våningen flera årtionden tidigare, hon hjälper Nora att förstå sig på sin familj och får henne att känna sig mindre ensam och oälskad.


Torsdagsfråga

Jag har tänkt att jag skulle skriva här i flera dagar nu, men tiden har inte räckt till. Tro inte att jag har glömt bort er dock, absolut inte! För tillfället håller jag faktiskt på att läsa Mina drömmars stad och jag hade tänkt skriva en bokrecension på den när jag är färdig. Min fråga till er är alltså, skulle ni vara intresserade av att få alla böcker ur Per Anders Fogelström serien Stad, recenserade av mig? För det finns fyra böcker (jag är på den första) och jag tycker att det hade kunnat vara intressant för er att läsa de olika recensionerna, bara för att en bok i en serie är bra, betyder inte det att alla andra är det ju, eller hur? Så, tyck till nu!

Presidentens hustru

Äntligen har jag läst ut boken med ovanstående titel. Det har tagit mig bra lång tid, över en månad, att ta mig igenom den nästan 600 sidor långa romanen. Jag varken väljer eller väljer bort böcker på grund av hur långa eller korta de är, jag valde denna boken för att jag trodde den skulle vara intressant. Men det var den inte, inte alls faktiskt. Inne i pärmen stod det små rader av kommentarer från olika skribenter i diverse tidningar, alla sa samma sak, att boken var fantastisk, underbar, klockren, underhållande, att den var full av härliga detaljer och att det skulle vara lätt att sluka 600 sidor till. Tyvärr stämmer det inte alls, i mitt tycke. Det fanns mycket detaljer, det gjorde de. Men grejen med detaljer är, alla är behövliga. Det finns en anledning till att alla småsaker finns med i boken. I vanliga fall, i andra böcker, men inte här. Här kunde de små detaljerna återkomma efter 300 sidor och bara nämnas i ett mycket litet sammanhang, vilket får mig att tänka, om man tagit bort alla detaljer i boken, hur tunn hade den blivit då? 
Dessutom hoppade författaren mycket, boken handlar om Alice Lindgren, man får följa henne sedan hon var lite och fram till hon gifter sig med Charlie Blackwell, som senare blir president i USA. Boken är uppdelad i tre delar, de två första är i kronologisk ordning, men den tredje är bara ett virrvarr av verklighet och förflutet, vilket gjorde det otroligt svårt att hänga med, att hålla isär alla begrepp, händelser, tidpunkter och platser. Och så är det de här med detaljerna. I mitt tycke bygger man upp detaljerna runt historian, inte historian runt detaljerna, som författaren Curtis Sittenfeld, gjorde. Hade hon kapat av hälften av allt onödigt skit hade boken var mycket roligare och enklare att följa med i. Det är de största misstaget och det är därför jag inte rekommenderar boken, men är ni nyfikna ska ni självklart läsa den ändå och vill ni kan jag skriva ett matigare inlägg om handlingen så lämna bara en kommentar så gör jag det självklart.