Harry Potter & De vises sten

För några månader tänkte jag att jag skulle slå slag i saken och börja läsa de berömda Harry Potter böckerna. Jag började så smått på De vises sten när jag var nio, men jag var alldeles för trött och förstod egentligen inte vad den handlade om, så jag la den ifrån mig efter endast några få sidor och sedan har den fått ligga där och samla damm i min bokhylla sedan dess. Fram till för några månader sedan, då jag plockade upp den och började läsa. Precis som resten av världen fängslades jag direkt av J.K Rowlings magiska fantasivärld om Harry Potter, Hogwarts och du-vet-vem. Det slog mig då, när jag bläddrade förbi sida efter sida, att jag för första gången förstod varför hela världen var förälskade i dessa böckerna. Historian är helt otrolig och även om jag är säker på att den är ännu bättre på engelska än den är på svenska, så slog detta alla mina förväntningar. När jag läste kändes det som Rowlings ord var så enkla, men just denna enkelheten drog mig allt djupare ner i historian. Det känns bra att ha denna känslan i min kropp och vetskapen om att jag fortfarande har sex böcker som väntar på att jag ska läsa dem.

Segraren står ensam

Jag läste boken med ovanstående titel av Paulo Coelho, för inte alltför länge sedan. Det var en mycket speciell bok av en mycket speciell man. Han skrev på ett sätt som fångade mig direkt, han skapade karaktärer som alla vistades på samma plats under en viss tid; filmfestivalen i Cannes. Alla karaktärerna springer någon gång på varandra, men de känner inte varann. Det intressant med denna bok är att Coelho har en huvudperson som hela historian kretsar runt, men förutom det har han flera statister som virvlas in i denna skräckblandade deckarroman. Allas vägar korsas ständigt och olika kapitel tillhör olika karaktärer. Trots att det låter rörigt är det egentligen väldigt enkelt. En ryss vid namn Igor har kommit till Cannes för att hämta tillbaka sin före detta fru, Ewa, som numera är omgift med en modeskapare som är i Cannes för att visa upp sina senaste kreationer. Igor har lovat sig själv och Ewa att han ska göra allt i sin makt för att få henne tillbaka, även om det krävs att han förstör världar för att återfå hennes hand i sin.

Jag tänker inte berätta mer vad som händer, eftersom jag lämnar resten till er. Men jag kan säga så mycket som att bokens slut förvånade mig mycket. Jag trodde att jag, efter halva boken, hade listat ut ungefär hur den skulle sluta, men jag hade så fel som en människa bara kan ha. Och det är jag glad för. För det slutet jag såg framför mig var inte hälften så bra som det slutet Coelho diktade ihop. En fantastisk bok av en fantastisk man som berättar om superelitens liv och det lilla som krävs för att förstöra allting en människa ägnat hela sitt liv åt att bygga upp.

Mina drömmars stad

Som sagt och lovat har jag läst Per Anders Fågelströms älskade bok Mina drömmars stad, den första boken i hans serie Stad. Den första utgåvan är utgiven 1960 men boken i sig utspelas hundra år tidigare, 1860, under den industriella revolutionen.

Huvudpersonen är Henning Nilsson, en femtonåring från Dalarna som kommer till Stockholm för att bygga ett nytt liv till sig själv. Hans föräldrar är borta och han har tidigare bott hos en man endast nämnd som mjölnaren.

Sverige under slutet av 1800-talet var under stor förändring, industrier började byggas, städer växte sig större, nyheter kunde spridas lättare genom tidningar som skickades ut i landet tack vare järnvägar och tåg. De rika styrde och ställde, de fattiga blev deras dockor, människor blev till robotar som tvingades jobba femton timmar om dagen, ibland mer, för att försöka tjäna ihop tillräckligt med pengar för att klara sig för dagen, att få tak över huvudet under natten. Hennings närmste vän i boken, Tummen, talar hela tiden om ”revolutionen” som han vet ska komma, han är mycket insatt i arbetarnas rättigheter och försöker strida för en bättre arbetsmiljö. Henning vet inte vad han ska tycka eller tänka, han glider bara med, följer efter Tummen till hamnen där de hittar jobb tillsammans. Just under denna tiden bodde Henning som inneboende hos en hamnarbetar, han delade ett rum tillsammans med sex andra personer varav tre han senare i livet kommer korsa vägar med.

I många böcker finns det en händelse som hela boken kretsar kring, speciellt i deckare, där allting handlar om mordet som begåtts eller banken som rånats. Men i Mina drömmars stad finns det inte en händelse som avslöjas efter hundrafemtio sidor som är höjdpunkten, det finns små händelser som binder ihop boken och gör den till vad den är. En sanningsbok som visar för människor som lever idag, hur Sverige såg ut för hundrafemtio år sedan. Trots att jag har läst denna bok en gång tidigare, visserligen för fyra år sedan, så tyckte jag att det kändes konstigt att ligga i min mjuka, sköna säng i mitt fina rum, och läsa om alla de hemska saker som dessa människor var tvungna att stå ut med.

Henning gifter sig efter några år med Lotten och hon kämpar hårt för att det ska vara rent i huset de hyr tillsammans med Tummen och Matilda, en flicka som Henning bott tillsammans med under sin tid som inneboende hos hamnarbetaren. Alla pengar de fyra har går åt till att köpa mat och att hålla huset rent och snyggt. De jobbar hårt för att få tag på pengar, i dagens läge gäller det för en tonåring att förstå vad denne vill jobba med i framtiden, så att han eller hon kan komma in på ett gymnasium som passar. I Mina drömmars stad fanns det aldrig, varken skola eller val. Henning jobbade som hamnarbetare i över tio år, han var sillpackare och tegelstensbärare, han kämpade sig igenom livet, jobbade med saker som han trivdes med, men som nog aldrig skulle ha varit hans första hands val. Men han gjorde det för att rädda sin familj och rädda sig själv så de inte skulle hamna på gatan och svälta ihjäl.

Det är ganska rörande för mig att läsa denna boken, Henning har inte haft någon riktig familj som brytt sig om honom, ändå lyckas han så bra med sin egen, han tar hand om sina barn och sin fru, han gör allt i sin makt för att de ska må bra och ha en trygg plats i livet. Trots att staden är till bristningsgränsen full av människor som söker jobb, full av människor som saknar bostad, full av alkoholiserade män och kvinnor som säljer sig själv, hittade Henning och hans familj ett sätt att överleva. Trots att det blir mörkt för dem ibland, riktigt mörkt, så tar de sig ur mörkret och kämpar sig framåt, det måste de göra, för att överleva.

Att läsa en så otrolig bok som Mina drömmars stad öppnar ögonen på mig flera gånger om medan jag läser, det är svårt att förstå hur bra jag egentligen har det och att de problem jag har i nuläget bara är petitesser jämfört med de problem som Henning och Lotten tampades med. På något sätt ger det mig krafter att läsa boken, för om de kan klara av att överleva under de hemska omständigheterna som de gjorde, då kan jag klara allting som livet slänger på mig.