Mot fyren
Första gången jag läste Virginia Woolfs Mot fyren var för lite mer än ett år sedan. Det är en modern klassiker och mycket populär roman att läsa inom litteraturvetenskapliga kurser. Jag läste den i skolan förra året och fick läsa om den igen i en annan kurs detta året. Vid första läsningen var jag inte alls imponerad, men jag får erkänna att den faktiskt blev bättre när jag läste om den en andra gång och började titta närmare på karaktärerna och berättelsens händelseförlopp.
Mot fyren handlar, kanske inte oväntat, om en resa till en fyr. Romanen utspelar sig under åren runt första världskriget på den skottska ön Skye och är uppdelad i tre delar. I den första delen ska familjen Ramsay åka ut till fyren, men resan blir ständigt uppskjuten. Lily Briscoe, en vän till familjen, försöker måla en tavla av Ramsays trädgård. Minta Doyle förlovar sig och Augustus Carmichael läser poesi i en solstol. Den handla delen handlar om de tio år som passerar då familjen inte är på ön och vad som händer med en del av karaktärerna under denna peridon. I den tredje delen är familjen och några vänner återigen tillbaka på ön och resan till fyren blir slutligen av.
Det händer inte särskilt mycket i romanen, till stor del på grund av att den fokuserar på inre monologer snarare än händelseförlopp. Det gjorde mig uttråkad när jag läste romanen första gången, jag är inte alls van vid att läsa sådan här litteratur. Men nu när jag läste om den fokuserade jag på Lilys måleri, som är en aktiv del av berättelsen och det gjorde det lättare att förstå karaktärerna och vad som rörde sig i deras huvud. För mig blev romanen helt annorlunda nu och jag kunde se ett helt annat djup i berättelsen. Jag kan förstå varför detta är en klassisk bok och jag tycker absolut att den är värd att läsas om man har intresse för litteratur. Tipset är i så fall (om ni som jag har lite svårt för 200 sidor långa inre monologer) att fokusera på karaktärernas personlighet. För mig funkade det fint att utgå från måleriet och därifrån närmare studera karaktärerna. Det diskuteras mycket, mellan flera personer, medan Lily målar och att se sambandet mellan vad karaktärer säger och tänker öppnade upp hela boken för mig. Med det sagt så är detta inte en roman jag kommer längta efter att läsa om, men den är absolut spännande om man tittar på djupet.
Mot fyren handlar, kanske inte oväntat, om en resa till en fyr. Romanen utspelar sig under åren runt första världskriget på den skottska ön Skye och är uppdelad i tre delar. I den första delen ska familjen Ramsay åka ut till fyren, men resan blir ständigt uppskjuten. Lily Briscoe, en vän till familjen, försöker måla en tavla av Ramsays trädgård. Minta Doyle förlovar sig och Augustus Carmichael läser poesi i en solstol. Den handla delen handlar om de tio år som passerar då familjen inte är på ön och vad som händer med en del av karaktärerna under denna peridon. I den tredje delen är familjen och några vänner återigen tillbaka på ön och resan till fyren blir slutligen av.
Det händer inte särskilt mycket i romanen, till stor del på grund av att den fokuserar på inre monologer snarare än händelseförlopp. Det gjorde mig uttråkad när jag läste romanen första gången, jag är inte alls van vid att läsa sådan här litteratur. Men nu när jag läste om den fokuserade jag på Lilys måleri, som är en aktiv del av berättelsen och det gjorde det lättare att förstå karaktärerna och vad som rörde sig i deras huvud. För mig blev romanen helt annorlunda nu och jag kunde se ett helt annat djup i berättelsen. Jag kan förstå varför detta är en klassisk bok och jag tycker absolut att den är värd att läsas om man har intresse för litteratur. Tipset är i så fall (om ni som jag har lite svårt för 200 sidor långa inre monologer) att fokusera på karaktärernas personlighet. För mig funkade det fint att utgå från måleriet och därifrån närmare studera karaktärerna. Det diskuteras mycket, mellan flera personer, medan Lily målar och att se sambandet mellan vad karaktärer säger och tänker öppnade upp hela boken för mig. Med det sagt så är detta inte en roman jag kommer längta efter att läsa om, men den är absolut spännande om man tittar på djupet.